Säsongsavslutningen något tidig - nytt fokus, nya mål

04.10.2016 20:52

Steg ett av Europatour kvalet i Portugal blev tyvärr säsongsavslutningen för min del år 2016. En tung avslutning på en kämpig men lärorik säsong. Så är det, inte bara i golf utan i all idrott, att ibland kommer ett mellanår, ett år där man letar och försöker men utan att riktigt hitta rätt. Visst kan jag blicka tillbaka på året och hitta vissa ljusglimtar och perioder då jag börjat hitta mitt spel. Tyvärr har dessa perioder ofta störts av att höften börjat krångla, något jag vill kunna undvika till kommande säsonger (och som blivit bättre de senaste veckorna).

Nu börjar off season och till att börja med ligger fokus på att försöka skaffa en tjänst på förskola. Nu vill jag nämligen jobba hårt och mycket för att nästa säsong slippa tänka alltför mycket på ekonomin under tävlingsperioderna. Om jag dessutom kan få en fast tjänst i några månader får jag även ett schema att rätta mig efter istället för att, som jag gör idag, planera dag för dag beroende på när jag blir inringd. Att ha struktur är viktigt för mig. Kan jag inte planera långsiktigt blir jag inte så tidseffektiv, det är en av lärdomarna jag tar med mig från denna säsong. 

Jag måste väl även lämna en liten rapport från själva kvalet, utöver att det gick mindre bra. Jag flög tillsammans med Fredrik Lindgren från Hallstaviks Golfklubb ner till Faro den 24:e september. Vi landade på förmiddagen och åkte de två timmarna till Montijo där vårt boende var. Frågan är om vi passerade mest bebodda eller övergivna hus på vägen från Faro. Huset där vi bodde var dock mycket trevligt. Det var en tidigare övergiven gård som ägarna rustat upp och där de hade getter, höns, hundar, hästar och en tupp som satte igång och gol varje morgon klockan 04.00. Efter att ha handlat och flyttat in i stugan åkte vi till banan Ribagolfe. Väl där undrade vi om vi verkligen kommit rätt. Hela området såg vildvuxet och övergivet ut och när vi äntligen kom fram till parkeringen förstod vi ingenting. Där var en halvt igenvuxen parkering som omringade ett "klubbhus" som mest liknade en byggbarack.


Klubbhuset på Europatour kvalet steg 1

Själva övningsområdet var ganska schysst egentligen, men skicket var under både mina och Fredriks förväntningar. Vi fick höra att skicket på banan skulle vara bättre så vi chippade lite och sedan åkte vi tillbaka till gården. Dagen efter körde vi vårt första inspelsvarv. Dock kom inte Europatourens representanter i tid så vi fick varken bollar på rangen före rundan eller en banguide. Skicket på banan var väl inte helt bedrövligt, men det var bland de sämre banor jag spelat skickmässigt under säsongen, vilket jag inte alls förberett mig på. Annars var det en bra, men tuff, layout. Banan var rätt lång, runt 6700 meter från backtee och väldigt smal med träd och buskage utanför bunkrar som ofta omgav fairways på drivelängd. Greenområdena var ganska mjuka och inte lika tuffa som resterande delar av banan. 

Under kvällen kom Ellinor inflygandes till Lissabon, hon skulle hjälpa mig som caddie under tävlingsdagarna. Vi spelade ett till inspel nästa dag då Ellinor följde med och vi försökte spela banan så tävlingslikt som möjligt. Det kändes som en bra förberedelse och jag kände att jag gjort allt jag kunnat för att förbereda mig på bästa sätt. Tyvärr visade det sig inte i spelet dagen efter. Första sju hålen träffade jag bara två greener och kämpade bra för mina par. Hamnade i väldigt många greenbunkrar och slog många fina slag därifrån (det fina bunkerspelet fortsatte hela tävlingen). Efter allt kämp och slit hamnade jag i ytterligare en bunker på åttan, pluggad intill en vall som gav mig en riktigt svår stans. Efter en missad kortputt blev det dubbelbogey där. Helt otroligt nog fick jag ett nästan lika dåligt bunkerläge redan på hålet efter vilket gav en till dubbelbogey. Jag följde upp det med två raka birdies och tyckte att jag började hitta spelet lite, men sedan kom några missar här och där och varje gång jag missade så kostade det mig extremt mycket. Jag kom in på 81 slag efter att ha prickat den enda busken i spel på hål 18 och avslutat med en till dubbel. Dag två kändes spelet lite bättre men jag hade en fruktansvärt tuff start och var +5 efter fyra hål. Det var på den nivån att en av de två engelsmän jag spelade med på vårt tredje hål sa "at least we'll find it" efter att jag slagit en kanondrive. Då ska nämnas att han totalt noll gånger hjälpte mig att leta efter min boll när jag låg i skogen. Min andra medspelare var inte mycket bättre, men efter att Ellinor frågat honom om han skulle hjälpa till eller bara titta på fick jag lite tafatt hjälp från hans sida. Den liraren var en club pro vilket innebär att han var tränare på en golfklubb i England, helt otroligt att man kan vara så egoistisk och orespektfull då kan jag tycka... Hade inte Ellinor varit med hade jag förmodligen flippat ur och stressat upp mig så pass att jag inte kunnat avsluta varvet. 

Mitt sista varv fungerade spelet inte bara bättre utan riktigt bra. Jag var redan ute ur leken vid det laget men jag ville avsluta säsongen på ett bra sätt oavsett. Efter nio hål var jag -2, bogeyfri och spelade mycket stabilt. På hål ett höll sig oturen framme och ett bra inspel rullade precis över green där det inte fanns något gräs utan bara torkad lera. Bollen rullade nerför det och la sig dikt an mot en trädstam fem meter bakom green, det enda trädet som fanns bakom greenen dessutom. Det slaget tyckte jag var ganska signifikativt för mitt kval. Jag fortsatte spela bra efter det hålet som slutade med en helt oförtjänt dubbelbogey. Jag följde upp det med en birdie och fortsatte spela bra enda fram till sista hålet där jag klämde i en dubbelbogey för att skjuta +1 sista varvet. Även fast det gick som det gick så måste jag säga att själva resan var trevlig, då framför allt med riktigt trevligt sällskap. Och Ellinor gjorde ett bra caddiejobb därnere, hon hade inte riktigt den lättaste arbetsuppgiften. Jag tror dock aldrig att jag sett henne så irriterad som jag såg henne efter det andra varvet. Hon tyckte också att mina medspelare uppfört sig riktigt illa. Tråkigt, men såna hamnar man med ibland. Det är bara att hoppas att de lär sig i framtiden. Själv ska jag lära mig hantera min tid bättre och hitta mitt strukturerade jag vilket är jaget jag trivs med.

Jag lyckades i alla fall klappa en get medan jag var i Portugal!

Tillbaka

Kontakt

Patric Sundlöf - Golf

0707535499

© 2015 All rights reserved.

Skapa en hemsida gratisWebnode